Från pinnpojke till lojal truckförare – möt mannen som håller vårt lager i form

Direkt efter skolan gick Per-Erik Sundkvist in i tegelbranschen. Den 13 oktober 1973 för att vara exakt.

- Jag minns det datumet eftersom det står på min första lönesedel, berättar Per-Erik.

Då började han arbeta i ett tegelbruk utanför Strängnäs, där han jobbade som en så kallad ”pinn-pojke”. Det innebar att han la pinnar i pressen där man tillverkar tegelstenarna, som de sedan stod på i torken. Förutom ett år i lumpen och en kort period som lastbilsförare har Per-Erik hållit sig till att jobba med tegel – och det fortsätter han med än i dag.

1978 började Per-Erik Sundkvist som sorterare i Haga. Då fick han plocka sten på pall. Per-Erik berättar:

- Alla stenar som bränts skulle pallas upp. Det var riktigt tungt jobb för oss som jobbade med det. Vi plockade 10 000 sten per dag, vilket motsvarar ungefär 27 ton för varje gubbe som plockade varje dag. Och på den tiden gjorde vi det för hand! 

1983 blev Per-Erik lagerchef och jobbade med det fram till 1990, då han tog en paus för att köra lastbil istället.

Men pausen blev inte långvarig. Efter tre år började han återigen på vårt lager i Haga. Den här gången som truckförare och lageransvarig – en liknande roll som den han har än i dag.

- Wienerberger är unikt tack vare sin storlek. Det är ett företag som har tegelbruk i hela världen så vi är väldigt stora. Just det här lagret är som en depå, det kommer tegel från tegelbruken i Finland, Estland och Danmark. Min roll är att lyfta av det som kommer från tegelbruken och se till att allting hamnar på rätt plats i lagret. Sedan ska det skickas vidare till hela landet, framför allt till återförsäljarna. Det hämtas då av lastbilar, som ska lastas. Mellan hämtningarna plockar jag färdigt orders så att allting är klart till att nästa lastbil kommer, berättar Per-Erik och fortsätter:

- Min dag består alltså av orderplock, lastning och lossning. Men det finns ändå en viss variation i mina dagar eftersom vi inte alltid vet hur mycket fasadtegel som kommer. Vissa dagar är det mer att göra än andra, så det går inte att förutse exakt hur dagen kommer att se ut – något jag gillar.

I dag är Per-Erik Sundkvist egentligen pensionär men trots det så är han kvar på lagret i Haga. Per-Erik förklarar:

- Har man hållit på så länge som jag har så är det precis som att det blir en del av en. Jag har det i mig. Även om det går tungt vissa dagar så har jag hellre något att göra än att bara sitta hemma och vara pensionär. Jag tycker det är roligt att vara kvar, för har man jobbat i över 40 år så behöver man rutinerna. Det hade inte känts bra att gå från det tunga jobbet till att bara sitta hemma.

Han avslutar:

- Jag hade även saknat det sociala. Även om vi bara är två personer som jobbar på lagret, jag som truckförare och Harriet Danielsson som innesäljare, så innehåller min dag många olika möten med chaufförer och annat folk som kommer till lagret. Det är det bästa med min dag, att få snacka lite med dem. Så jag hänger kvar så länge jag kan.